Historik

Sottungaskutor

1785 - 1999

 

ALBANUS

 

Källor: (15), (16), (10), (4)

 

Galeasen Albanus byggdes 1904 i Äppelö, Hammarland av den skicklige skeppsbyggmästaren J.A. Henriksson. Han var 63 år vid bygget och hade åtskilliga fartygsbyggen bakom sig. Typiskt för Henrikssons fartygsbyggen var de amerikanska klipperlinjerna som publiserades i svenska läroböcker redan på 1850-talet. Resultatet blev oftast vackra linjer jämfört med de lastdryga och lite klumpiga fartygen med sina raka linjer.

 

Albanus mätte 38,79 brt, 35,39 nrt. Längd 18,70 m, bredd 6,04 m, djup 1,50 m. Signalkod TNWJ.

 

Under tre år i J.A. Henrikssons ägo fraktade Albanus ved till Stockholm. I samband med en ny fartygsbeställning sålde Henriksson sin galeas 1908 till Sottunga.

 

Som sagt inköpt från Äppelö av Johan Konrad Henriksson och Gustav Mauritz Danielsson (huvudredare), Mauritz kom hem från Amerika då han köpte skutan. Skutan var ljusgrå under Sottungatiden. Redare och skeppare var både Konrad och Mauritz. De nya ägarna fortsatte med vedsegling. Veden köptes vanligen på fasta Åland men också någon gång på Sottunga. Under den här tiden förde Albanus ofta tackjärn eller malm i retur från Köping i Mälaren till bruken Billnäs och Skuru i Nyland. Enligt vågböckerna var lasten alltid ca 90 ton vilket är mycket för en 20 meters galeas. Besättningen bestod av 3 man. Ferdinand Fors var med. Einar Gustavsson var kock 1914, han kokade bra mat.

 

Uno Karlsson från Björkö i Kumlinge minns Albanus. I galeasen Solid seglade han år 1914 till Stockholm med sina bröder. Under resan var det motvind och Solid hade legat på kryss i stockholmsleden tillsammans med Albanus. Albanus hade seglat för nära en röjvass i en stagvändning och blivit stående i dyn. Björköborna var tydligen gentlemän och hjälpte sottungborna få ut varpankaret. Uno Karlsson minns att hans bröder talade om Albanus som en vacker och välseglande galeas.

 

Arthur Stenroos var 1916 med på en resa från Östersocknen till Åbo med ved, skutan såldes i Åbo på denna resa. Skutan blev registrerad i Nystad, registernummer 436. Efter bara någon månad byttes åter ägare, nu registrerad i Raumo nr 318. Åren därpå bytte skutan ägare flera gånger.

 

Under de sista åren ägdes Albanus av far och son Juho och Lauri Rannila från Kaunissaari i Pyhäranta starx norr om Nystad. Lauri brukade berätta om vilka vackra linjer Albanus hade och hur snabba seglingar hon gjorde.Om det var 20 galeaser som startade samtidigt så var det Albanus som kom fram först med veden till Stockholm.

Sista seglingen som Albanus gjorde var 1928 från Åbo till Pyhämaa, man körde på grund och man var tvungen att stranda skutan. Något bärgningsförsök gjordes inte, skutan hade gjort sitt.

 

Det speciella med Albanus är att den fått stå modell för ett nybygge på 1980-talet och under ett återbesök fick den nya Albanus följande historik beskriven av Köpings stad:

Källor: Mats Karlsson, Köping och Gunnar Lundqvist, Ekenäs.

Det fanns vid förra sekelskiftet inte tillräckligt med järnmalm i Finland uten järnbruken drevs i huvudsak med svensk malm. Under 1700- och 1800-talen skeppades malm med större skutor från svenska Utö, men när brytningen där tog slut 1878 måste malmen hämtas från bergslagens gruvor inne i Mälarhamnarna, där Köping stod för merparten.

De större djupgående fartygen passade inte för seglation in i Stockholm skärgård eller inne i Mälaren. De otaliga galeaser som seglade ved till ett växande Stockholm fick en väl passande och mycket lönande möjlighet till returfrakter.

När trafiken var som livligast skeppades 60-70 laster per år till de båda bruken Trollshofda och Skogby. För frakten kunde man få ca 6 mk per ton, vilket innebar att man ofta tjänade mera på returlasten än man gjort på veden till Stockholm.

1910 – Galeasen Albanus angjorde Köpings hamn den 1 juni detta år. Kapten ombord var K Henriksson och fartygets tonnage uppgavs vara 35 ton. I hamnjournalen anges hemorten för skutan vara Sottunga, Föglö på Åland. (Troligen kom man från Sottunga och hade klareratut vid Degerby tullstation i Föglö). Hamnavgiften för fartyget blev 1 krona och 40 öre.

När fartyget följande dag kunde avsegla från Köping hade hon lastat 96 600 kg malm för utrikes fart. Kostnaden för lastningen blev 9 kronor och 66 öre och avsändaren för lasten var bolaget Ax. Anderssons Eftr.

1911 – Den 25 augusti kommer Albanus till Köping för andra gången. Tonnaget uppges vara detsamma men befälhavaren heter denna gång Danielsson. Det är då den andra delägaren, Gustaf Mauritz Danielsson, som styr skutan denna gång. Hamnavgiften blir även denna gång 1 kr och 40 öre. Den 26 augusti kunde fartyget segla vidare efter att ha lastat 93 000 kg malm för utrikes fart. Avsändaren var densama som föregående år. Ax Anderssons Eftr. Kostnaden för att lasta varorna hamnade denna gång på 9 kr och 30 öre.

1912 – mitt i högsommaren den 27 juli återkommer Albanus till Köpings hamn. Denna gång för Konrad Henriksson åter befälet över skutan. Efter att ha lastat 90 100 kg malm seglar fartyget mot sin utrikes destinationshamn den 31 juli. Innan avresa betalar han 1 kr och 40 öre i hamnavgift samt 9 kronor och 1 öre för lastningen av malmen. Avsändaren av lasten är densamma som tidigare.

1914 – Den 8 juli anlände galeasen Albanus på 35 ton Köpings hamn under befäl av Konrad Henriksson. Fartyget betalade hamnavgift om 2 kr och 10 öre viket var en rejäl ökning av priset sedan hon besökte hamnen förra gången. Hon angjorde Köping för att lasta malm för avsändarenn Axel Anderssons Eftr. Malmen skulle sedan fraktas i ”utrikes fart”. Den 14 juli hade 90 ton malm lastats in i fartyget till en kostnad av 9 kronor och kunde således avgå till detinationsort.

Den 27 juli 1914 lossade Albanus, förd av skeppare K Henriksson, 90 ton sköttgruve-järnmalm från Köping vid Trollshofda bruk i Tenala. Detta blev den sista lasten malm till de finska bruken, då handessjöfarten mellan Sverige och Finland stoppades i månadsskiftet juli-augusti av ryssarna. Denna sista malmresa tog således 14 dagar, och efter detta trappades verksamheten vid de finska masugnarna ned.